.

När jag för första gången lyssnar på Håkan Hellströms "För sent för Edelweiss" känner jag mig en aning besviken. Det är på inga sätt en dålig skiva. Håkans problem är att han har fyra fantastiska skivor bakom sig. Han har skämt bort oss med bra musik. Trots att "För sent för Edelweiss" kommer vara en de bästa skivorna som släpps under 2008, så når den inte upp till samma höjder som t.ex. "Ett kolikbarns bekännelser".
På Håkans tidigare verk har melodierna följt hans pipa, och hans känslofulla röst har styrt över musiken. På "För sent för Edelweiss" är det melodierna som styr Håkans sång. Och jag saknar hans utsvävningar.

Efter flera lyssningar växer ändå skivan, och flera låtar framträder som givna klassiker. Och det är titelspåret som växer sig till högst höjder.



"Det gör ont att veta, men lika ont att undra"

Att "För sent för Edelweiss" trots vissa invändningar får en fyra i betyg, visar verkligen vart Håkan har lagt ribban.


     

/ Anders